Fjodor Michajlovitj Dostojevskij (ry. Фёдор Михайлович Достоевский; 1821-1881)
Den ryske författaren Fjodor Michajlovitj Dostojevskij (1821-1881) yttrade följande rader på 1870-talet:
DE SER PÅ OSS MED ETT HÅNLEENDE
(…) Och vi har glömt att tänka på folket, och med en fullt despotisk lugn vi var övertygade om (utan att fråga), att vårt folk genast emot allt de föreslår, det vill säga vad det faktiskt levererar. På grund av detta cirkuleras med oss ett par mycket roliga anekdoter om människor. Våra sveljudi är hållare för sitt folk, och att efter den berömda bondereformen.
Och vad har vi uppnått? Resultatet är konstigt: först och främst, att vi alla i Europa klocka med förlöjligande; i bästa fall, och otvivelaktigt mentala Ruse klocka i Europa knappt nedlåtande och arrogant. De är inte från arrogans och räddade heller utvandring från Ryssland, men inte politiskt utvandring, inte avsägelse av Ryssland. Européerna ville inte ses som jämlikar, absolut inte med denne, i alla fall. I sina ordspråk trädde vi. Och vi mer föraktade deras nationalitet, i syfte att anpassa dem till oss att de är mer föraktade. (…)
Alla Dostojevskijs ord står sig än i dag, ja till och med mer än då de nedtecknades. Europa kan inte finna sig inte ens som en lös sammanslutning av nationer och än mindre som en unitaristisk sammanslutning av ekonomiska stormagnater.
Kristendomen, som nu har originalet har lite gemensamt, även om kyrkan ekonomiskt rika och några anda som har sakta bleknar bort.
I början av tjugoförsta århundradet européer och deras ledare allt mer locka problemet med Koranen läror i Bibeln, är inte detta om något ett Guds straff – eller?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
