ESC 2013: vackert, men mångfaldslöst och snålt till tusen!

Eurovision Song Contest (ESC) 2013, som arrangerades av SVT och European Broadcasting Union (EBU) den 18 maj och där Region Skåne och Malmö stad stod som värdar, var en synnerligen vacker föreställning. Tv-tittarna jublade jorden runt. De svenska kommentatorerna och media prisade och framställde musikshowen i nästintill lyriska ordalag: “Hela stan är i schlageryra!”, “Skånetrafiken värmer upp inför ESC!”, “Malmö stad och Sverige rustar upp inför ESC!”, “Percy Nilsson hoppas lägga ESC i Malmö Arena nästa år också!”

I samband med tävlingen hävdade Region Skåne att man skulle “skapa aktiviteter som tar fasta på Eurovision Song Contests ursprungliga värden: demokrati, fred och mångfald. Med över 170 nationaliteter är Skåne en spegel av Europa.” (www.skane.com)

Men jag lade föga märke till dessa allsidiga aktiviteter och denna påstådda “schlageryra” i Malmö förutom de enkla reklamskyltarna och transparangerna med det motsägelsefulla textbudskapet “WE ARE ONE” längs med vägarna. Det är nog flera med mig som kan intyga att denna schlagerfest var mer av ett marknadsjippo för att stimulera den svenska ekonomin och överklassens behov än att främja ett sant kulturengagemang.

Varför tillfrågades exempelvis inte Malmös talrika ideella kulturföreningar och kulturarbetare att medverka i schlagerfestivalen? Det var rena rama svågerpolitiken som härskade här; de som hade kontakter tog för sig och de utan blev utanför.

Det var stora rubriker i media om att celebriteterna Zlatan Ibrahimović och Carola Häggkvist skulle medverka i programmet, men det lilla vi såg utav dem i tv-rutan var lika med noll. Det var således mycket midsommarstång och dalahästar, men det sköna skånelandskapet hamnade någonstans i periferin – i de fördoldas värld. Skånsk-malmöitiska kändisar såsom Björn Ranelid och Eva Rydberg lyste med sin frånvaro. Fokus lades istället på Stockholm och Carl Bildt.

“Världens kör” med elever från all världens hörn och lärare från Komvux Malmö Södervärn fick sålunda inte det stora utrymme som många med mig hade hoppats på. Det var en ljuvlig kör som sjöng i än ljuvligare toner, men det var blott konturer och fragment av dess körsångare vi fick beskåda i tv-rutan.

All eloge och heder till ståuppkomikern Petra Mede som på ett förträffligt sätt ledde Eurovision Song Contest i Malmö, men flera av artisterna och besökarna som medverkat och deltagit i årets ESC är minst sagt missnöjda med arrangemangets praktiska delar. Detta är naturligtvis ingenting som sipprar ut från SVT.

Skånetrafikens bussar som “stod redo” för att förflytta schlagerresenärerna tog rejält med betalt i form av såkallade Eurovision Return Fare Tickets. Och flera av medverkarna i ESC fick snopet gå hem direkt efter scenframträdandena. Det blev inte heller någon efterfest i ESC:s regi för vinnarlåten. För att inte nämna gatornas skick och gaturenhållningen i Malmö, som var under all kritik. Förstärkningen med renhållningsbilar uteblev, som istället lades på poliser.

Malmö Arena rymmer omkring 15 000 personer, men blott 11 000 besökare fick plats. Varför denna bedrägliga snålhet? Varför stympade man arenans kapacitet, istället för att förstärka den? Hade det inte varit bättre att låta arbetslösa och pensionärer i Malmö sälja dubbelt så fler biljetter och tjäna lite mer pengar på den här unika tillställningen? På det sättet hade man kunnat införskaffa datorutrustning till ESC-deltagarna och besökarna.

Schlagerjippots syfte torde snarare ha varit att ge en schabloniserad bild av HBT-Sverige utåt samt värva fler anhängare och utrikespolitiska poäng än att lyfta fram den gedigna, mångkulturella rikedom som Malmö vilar på. Det är således inte bara broar som enar och förenar utan snarare de många språk och folk som finns i denna stad. I stället för att lägga ner tid och pengar på glamourösa och konstgjorda broar hade det varit i sin ordning att låta fler ta del av schlagerarrangemanget.

“Världens kör”, som tydligt representerar det mångkulturella Malmö, skulle således ha haft ett mycket större utrymme i ESC:s upplägg. Man borde ha låtit kören sjunga av sig mer och sedan avslutat med exempelvis en ringdans.

I samklang med romsk musik och balkansk-skånska rytmer hade den världskända chassidiska sången “Hava Nagila”, som står för glädje och bättre framtid för alla, kanske varit ett mycket bättre alternativ till mellanaktsprogrammen.

Hemlighetsmakeriet visar sålunda på de svagheter och styrkor som SVT och Malmö stad sopade under mattan. Danmark tar över ESC:s stafettpinne. Hoppas att de inte gör samma groda!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *